Det går mot vår i Gøteborg, og Erik Winter kjenner hvordan han blir lettere til sinns når dagene blir lengre. Men virkeligheten innhenter han, som den alltid gjør. Tidlig en morgen står han og ser ned på liket av en mann som har dødd en voldsom død. En plastpose er tredd over mannens hode og på kroppens hans ligger en pappbit hvor noen har skrevet en bokstav med brede penselstrøk. Og det dukker opp flere ofre, både i Stockholm og Gøteborg. Og alle likene har samme pappbit med bokstav på seg. Samtidig som Winter legger et puslespill av bitene for å finne et bestemt ord, letes det desperat etter en sammenheng mellom ofrene.
En av föregångarna i det som kallas det svenska deckarundret, Åke Edwardson, är tillbaka med en ny Winter-roman, den tolfte i ordningen.
Det börjar bli vår i Göteborg, och Erik Winter känner hur hans sinne blir lättare när dagarna blir längre. Men verkligheten hinner ikapp honom, som den ständigt gör. En tidig morgon står han i ett värdelöst ljus under en värdelös himmel och ser ner på ett lik av en man som dött en våldsam död.
En plastpåse har trätts över mannens huvud. På mannens kropp ligger en avriven bit kartong på vilken någon med bred pensel skrivit en versal bokstav. Det blir fler offer, i Göteborg och Stockholm, med samma sorts våldsamt tecknade lappar. Samtidigt som Winter lägger pussel med bokstavslapparna för att kunna utläsa ett ord, försöker man alltmer desperat finna ett samband mellan de mördade. Det är ett mysterium.
Marconi Park, som är ett bostadsområde i Göteborg, har fått ge namn åt den tolfte romanen med Erik Winter i huvudrollen.
