Diktsamlingen tar for seg uttalelser om vold og hvithet, i en dialog mellom familiemedlemmer som har et bånd til hverandre gjennom revolusjon og migrasjon. Poesien kommer frem gjennom sitater fra familien, sitater der Farrokhzad vekselvis anklages og tas i forsvar.
"Det var mycket länge sedan jag läste poesi som var så brukbar i vardagen och samtidigt så nyskapande." - Maria Küchen, Sydsvenskan "Din kritiker säger: Vitsvit är lysande, den vill sin läsare något, den vill kommunicera med världen." - Kamilla Löfström, Aftonbladet
I Athena Farrokhzads diktsamling Vitsvit turneras utsagor om våld och vithet, i en dialog mellan familjemedlemmar som är bundna till varandra genom revolutionens och migrationens erfarenhet. Diktjaget kommer endast till tals genom de citat som hon placerat i familjens munnar, citat där hon omväxlande anklagas och tas i försvar. Vitsvit är ett körverk som aldrig låter frågan om ursprung och ansvar stelna till ett svar, som gång på gång skriver fram repressionens förödande grundvillkor: "Min bror sa: Det enda språk du kan fördöma förgripelsen på är förgriparens språk / och förgriparens språk är ett språk som uppfanns för att rättfärdiga förgripelsen".